Hej höst -

om några veckor börjar jag jobba. Maken ska vara föräldraledig med ettåringen, jag ska åka till mitt lilla kontor i Gamlestan varje dag och... arbeta? Med vad, liksom? Visst, jag ska hålla ett par roliga kurser i höst och de ska planeras. Det kan jag göra. Och bokföringen ligger jag alltid efter med, det kan få några timmar. Men ARBETA? Som i SKRIVA? Hur ska det går till? Jag står ju längst ut på en trampolin och avsett om jag vill eller inte kommer jag att plumsa i vattnet den 18 augusti. Boksläpp, recensioner, reaktioner, eller kanske - det vore det värsta - tystnad. Att ha skrivit en bok som helt drunkar i den överfulla litteraturbassängen. Där är jag nu och det är SKITLÄSKIGT ska jag be att få tala om. Jag sover dåligt, drömmer konstiga saker om nätterna. Härom natten drömde jag att tryckeriet döpt om boken till "Lydia, Kim och jag" och att det var ett foto av mig i en kaméram på omslaget. Jag tänkte att det var ett fult foto, att jag såg tjock och plufsig och trött ut. Texten i boken var full av fel, kapitlen var flyttade och låg i fel ordning. När jag vaknade var jag tvungen att blädda i mitt eget ex och förvissa mig om att drömmen inte kunde bli verklighet.
Nej, det enda jag kan göra nu är att försöka överleva. Det enda jag VILL är att skriva igen, skapa en ny hemlig värld där jag kan hålla till. Under kontorstid, mind you, det ska bli ordning och reda på arbetstiderna i höst minsann. Men under de första veckorna kommer jag nog mest att gå mig själv och mina närmaste på nerverna.
Lägg an, lägg ut, lägg bakom dig. Skrivna böcker är produkter, de har inte länge med dig att göra, Jessica. Det är det oskrivna, det ännu obefintliga, som spelar roll. Glöm nu inte det!

NU HÄNDER DET! SOM JAG HAR VÄNTAT! HURRA!

Heja Catharina! Heja Titti! Jag tror att ni kommer finna guld där ni står i begrepp att gräva!

Mix - ett nytt bonnierförlag med fokus på crossoverlitteratur

The clockwork of form

Har snart läst ut "The left hand of darkness" av Ursula K Le Guin. Den får mig att tänka på formen, riktningen, urverket i romanen som genre. Le Guins bok vindlar sig fram tillsammans med huvudpersonernas resa över isen. Den kommer antagligen knytas ihop snyggt i slutet, men just nu känns det som att vi har lämnat bokens första del bakom oss (politik, geografi och social kultur i den värld vi befinner oss i) och gått över till en helt annan berättelse. Nu handlar det om två varelser och naturens urkraft. Ett kammarspel. Hade jag lektörsläst denna berättelse hade jag nu satt en anteckning i marginalen om att formen känns aningen svajig. Och i samma ögonblick som jag tänker det, blir jag så TRÖTT på min egen besatthet av form. Är det för att jag arbetat med dramaturgi för film och spel senaste året? Att det ska kännas "färdigt", "helgjutet", "säcken måste knytas ihop". Det finns ju andra sätt att berätta på! Man kan köpa en karta innan man börjar resa, och sedan ta sig från punkt A till punkt B med ett effektivt transportmedel som tillåter en att kliva av och beskåda i förväg bestämda sevärdheter. Men man kan också ställa sig utanför sin dörr, vända näsan mot solen, och bara gå. Skriva sig fram utan mål. Det var så oerhört länge sedan jag skrev på det viset, läste på det viset, levde på det viset! Jag saknar det. Mycket. Nu är det som att varje idé, varje berättelsefrö, frågar efter sin form innan det hunnit födas. Jag får en intressant tanke, och tänker därefter genast på vad den ska leda till, vilken tematik det blir, vilken form, hur ska den dramaturgiska bågen se ut. Kurvan, goddamnit, KURVAN!
Usch.
Så vansinnigt tråkigt.
Jag borde blunda och skriva med ögonen slutna, färdas enbart med vägledning av ljud, dofter, ljusets skiftningar utanför ögonlocken och fingertopparnas trevande över okända ytor. Men jag befinner mig inte där just nu. Det blir min utmaning: städa undan allt jag vet om form, och börja inifrån.

Seminariekort och nördig kasse beställt till mässan!

Det ramlade in ett mail från Författarförbundet, som yours truly nyligen blivit stolt medlem hos. De tipsade om ett - i sanning mycket rimligt! - rabatterat pris på seminariekort för sina medlemmar. Jag slog till. Helkort! Beställde även den underbart kulturtantiga tygkassen med block, penna, vattenflaska och godispåse. Den var inte rabatterad men det gav jag fanken i. Hej kulturtanter, här kommer jag! Åh, bara 27 år kvar tills jag fyller 60 och kan bli en äkta tant.

Herre Gud.
Bara 27 år tills jag är 60.
Hjälp.
Ska genast sluta blogga om mitt eget oväsentliga liv och göra något vettigt av tiden.
Läsa god sci-fi till exempel.

Ah, le Bokmässeprogram!

När jag såg omslaget tänkte jag "Vad tyskt det ser ut". Sen såg jag att det är Tysklandstema i år. Snyggt! Jag vill gå på massa massa massa grejer men jag vet hur det är, jag blir så uppspelt under mässan att jag oftast inte orkar med så många seminarier. Men Herta Muller måste jag se. MÅSTE! Själv är jag on stage på fredagen kl 11.30, med ett miniseminarium om nya romanen Pojkarna. Seminariet heter "Hur vi behandlas utifrån kön". Alltid lika intressant när någon annan sätter rubriker till det man har gjort. Är det vad jag skrivit om? Hur vi behandlas utifrån kön? Ja, så är det nog. Delvis i alla fall. Blir spännande att prata med Sonja om det!


Läs och sök i programmet här ->

En plötslig tanke om makt

Den vuxne säger: Du är vuxen nu, du måste skärpa dig, börja ta ansvar.

Den vuxne menar: Du börjar tro att du vet något om livet, och det hotar mig i min maktställning. Därför ska jag ta det ur dig. Du måste göra som jag säger eftersom jag behöver det för att bekräfta min världsbild. Jag pekar på att du är vuxen och uppmanar dig därefter att lyda mig oavsett vad du tycker, istället för att känna efter vem du själv är och vad du själv vill. När jag säger att ”du måste ta ansvar” innebär det att du ska ta ansvar för mina känslor och behov, inte dina egna.

INTE okej!

Från hemsidan ALL OUT - equality everywhere:


Dear friend,

Tell Malaysia's Prime Minister to shut down the anti-gay boot camps immediately

Last week, Malaysia rounded up 66 male students with “feminine qualities” and sent them off to get “fixed” at a government re-education camp1. These kids were taken out of school to be brainwashed out of a fear that they “could end up gay or transsexual”.

Even worse, the Malaysian Prime Minister is refusing to act and shut down these “sissy camps”.

Next week we have a major opportunity to let Malaysian Prime Minister Najib Razak know that the world is watching and he must shut down these camps immediately. On May 6th, he will be in the media spotlight as he heads to the Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) Summit hoping to build international credibility - and he needs to hear from us.

Will you join the growing chorus of Malaysians and people around the world demanding that the Prime Minister shut down these anti-gay boot camps? If we can quickly get to 10,000 signatures, activists will deliver our letters directly to the Prime Minister at the summit next weekend:

www.allout.org/malaysia

Läs mer om "Pojkarna" i förlagets höstkatalog

Klicka på den smickrande meningen nedan:

En originell och magisk tonårsskildring

TA-DA! Marknadsföringskarusellen har börjat!

... "ute nu" är tyvärr inte riktigt sant. 18 augusti kommer den!

Sysslolös sommar?

Gå en sommarkurs i Blekinge! Utveckla ditt skrivande, utforska din berättartalang, diskutera med schysst folk, häng med mig. Skicka in en anmälan, det blir nice!

Läs mer här ->

Vårens litterära godbit har anlänt!

Den har kommit till min brevlåda!

Elin Boardys nya roman Mot ljuset.

Tillsammans med ett vackert litet kort där det står "med hälsning från författaren" samt WW:s stiliga logga. Man tackar!

Denna bok rekommenderar jag att du läser sittandes i en vacker fåtölj, i ljuset från en vacker lampa. Ha valfri dryck (vin, te, kaffe, likör...) och tilltugg (snittar, choklad, nötter...) inom räckhåll. Sätt på en platta med valfri jazz från mitten av 1900-talet (Ella, Billie, Luie...) och njut av resandet, djungeln, tillblivandet.

Så tänker i alla fall jag avnjuta denna godbit.

Feministen med stort F

Internationella kvinnodagen idag. Lokaltidningen Sydöstran ringde och frågade om jag var feminist. Jag svarade ja. Det blev en hel artikel av samtalet.

http://www.sydostran.se/index.92908---1.html

Dagens (och reans enda, jag är pank nu) kap!

För att jag hörde ett avsnitt

uppläst i radio och tyckte om det

För att Ellen äger!

För att omslaget var snyggt...

För att den fick Augustpriset och för

att jag aldrig förut läst en "damroman".


För att hennes språk är bättre än sex

Taini said it!

http://lifeoftaini.se/2011/02/23/sale-on-books/

Kärleken till rum

I hela världen finns det två platser där jag alltid finner mig själv på en gång. Den ena är min arbetslokal i Gamlestan i Göteborg, den andra är mitt rum i familjens sommartorp i Göinge. När jag stiger in i dessa rum är det som att jag stiger in till mig själv, som att jag redan finns där och hälsar mig välkommen när jag kommer. Men där är du ju, säger jag, var har du hålit hus? Jag vet inte riktigt, svarar jag, för all övrig verklighet har med ens bleknat bort. Sedan sätter vi oss, jag & jag, och när vi slår våra huvuden ihop blir skrivandet enkelt och självklart. I sommartorpet uppstod 'Pojkarna'. I Gamlestan uppstod 'Om du var jag' och 'Hotel Mademoiselle' (som förhoppningsvis blir ännu en bok, så småningom). Det är lite som att jag har skött och fostrat barn i de där rummen, och kärleken sitter kvar i väggarna. Måtte hyreshuset i gamlestan aldrig rivas, måtte sommartorpet aldrig brinna ner. Då är det kört för mitt skrivande jag!