NI MÅ BLI FATTIGA, NI MÅ BLI HUNGRIGA, NI MÅ FÖRLORA BILEN, NI MÅ VARA TVUNGNA ATT FLYTTA TILL ETT RUGGIGT BOSTADSOMRÅDE, MEN NI KOMMER ATT LEVA HELT OCH FULLT.
NÄR ER TID ÄR UTE KOMMER NI ATT KUNNA VÄLSIGNA ERT LIV FÖR NI HAR GJORT DET SOM NI KOM HIT FÖR ATT GÖRA. I ANNAT FALL KOMMER NI ATT LEVA SOM PROSTITUERADE, NI KOMMER ATT GÖRA SAKER OCH TING BARA AV ETT SKÄL, NÄMLIGEN ATT TILLFREDSTÄLLA ANDRA MÄNNISKOR.
DÅ KOMMER NI ALDRIG HA LEVT, OCH DÅ KOMMER NI INTE ATT FÅ NÅGON BEHAGLIG DÖD. MEN OM NI Å ANDRA SIDAN LYSSNAR TILL ER INRE RÖST, TILL ER EGEN INRE VISDOM, SOM ÄR MYCKET STÖRRE ÄN NÅGON ANNANS VISDOM I SÅDANT SOM RÖR ER SJÄLVA, KOMMER NI INTE ATT GÅ VILSE UTAN NI KOMMER ATT VETA VAD NI SKA GÖRA AV ERT LIV.
DÅ SPELAR DET INTE LÄNGRE NÅGON ROLL HUR LÅNGT ERT LIV BLIR."
Ur: ”DÖDEN ÄR LIVSVIKTIG” av Elisabeth Kübler-Ross
