Skimret

Skrivandet är en skimrande känsla som man måste få syn på, närma sig, fånga in och hålla kvar. Och jag menar inte det som brukar kallas för "inspiration". Det ger jag inte mycket för, ska ni veta. Inspiration räcker endast ett ögonblick, den är bara en flyktig doft i luften. Det blir inga romaner av inspiration, det blir oneliners, möjligen skisser, aforismer, känslor. Men romaner? Nej. Då är det den där skimrande känslan man måste ha, den som ligger som ett varmt ljus över arbetet och manar en att fortsätta över alla hinder som romanberättandet bjuder på. Ja, ett skimmer är det jag längtar efter, ett stillsamt glitter bakom ögonloberna innan man somnar, en ilning nerför ryggraden när man läser det som blivit, och tar vid där man blivit avbruten.