...skulle jag teckna mig själv så här just nu:
Kroppen utspänd, steglad på ett hjul, som Da Vincis bild av människan. Hand - och fotleder snörda, håller mig stadigt på plats. Håret sprakande av elektricitet, står som en sky kring mitt huvud. Ögonen uppspärrade, fingrarna utspärrade. Och i mitten av min kropp, nedanför revbenen, ett falnande glödande sken. Att vara utåtriktad, möta människor, dela det jag är med andra. Och att vara inåtriktad, sluta sig, dela vad jag har med ingen. Denna ständiga, ständiga slitning.
"Kunde lika gärna varit en vuxenbok" säger han minsann. TVÅ gånger i morgonteve, herrregud, här får de valuta för din väl tilltagna upplaga!
SvaraRadera