A place where I can shut up and write

Det var ett tag sedan jag skrev något här. Livet består just nu av att hålla skrivarkurs på heltid (en fantastisk liten grupp, krävande dagar, helt slut när jag går hem klockan tre). För övrigt försöker jag hitta mitt skrivande. Det har stillnat kring mig, sommarens lugn börjar nå in i både hjärtat och hjärnan. Jag längtar efter skrivandet. Under en lång tid har jag påstått att jag har längtat efter det, men det har varit lögn. Det har varit så oerhört skönt att slippa skiten, rent ut sagt. Det enda som har känts har varit en tagg av dåligt samvete: nu har du ju både tid och credability, skriv då för helvete din bortskämda medelklassunge! Nu är det annorlunda. Jag är rastlös, grinig, vill bort, vill isolera mig. Känner hur något vill fram, upp, ut. ORDEN! Fast det sitter något i vägen, jag vet inte vad det är. En kulmen av något slag som jag måste ta mig över, ett motstånd. I flera dagar har jag försökt komma över det. Jag har möblerat om, bytt gardiner, flyttat skrivbordet från ett rum till ett annat. Gått promenader, letat efter rätt sorts musik, läst igenom gamla skisser, pratat med vänner om skrivandet. Ingenting verkar hjälpa. Ändå vet jag att det är dags nu, det är ingen idé att gå och vänta på inspirationen längre. Jag måste ta TAG i skiten, helt enkelt. Och livet är ju nu så underfundigt konstruerat att det ofta dyker upp en lösning när man som bäst behöver en. Igår fick jag veta av mina vänner Simon och Liselott att de har ett trapphus på sin bakgård som ingen använder. Egen ingång, högt i tak, bra ljusinsläpp. Nyckel till deras kök där jag kan koka mitt kaffe, en trappa att ställa en krukväxt i, och ett perfekt litet utrymme för skrivbord, stol, lampa och dator. Jag får en nyckel i nästa vecka. Håll tummarna för att någonting kommer kunna börja där!