... ansåg att läsare var alltför otåliga. 1925 öppnar P.G. Wodehouse sin roman A Damsel in Distress så här:
"Inasmuch as the scene of this story is that historic pile, Belpher Castle, in the county of Hampshire, it would be an agreeable task to open it with a leisurely description of the place, followed by some notes on the history of the Earls of Marshmoreton, who have owned it since the fifteenth century. Unfortunately, in these days of rush and hurry, a novelist works at a disadvantage. He must leap into the middle of his tale with as little delay as he would employ in boarding a moving tramcar. He must get off the mark with the smooth swiftness of a jack-rabbit surprised while lunching. Otherwise, people throw him aside and go out to picture palaces."
Åh, Wodehouse! Om du vetat att författare på 2000-talet FORTFARANDE brottas med samma problem! Men jag ska lägga din kommentar i min ask med Ord till Tröst, och behålla kärleken för den Stillsamma litteraturen levande! Inte för att jag skriver den själv, just nu. Oh nej, tvärtom, jag har tillfälligt hängivit mig fullkomligt till cliff-hangers, dramaturgi och dra-efter-andan-ögonblick. Och Wodehouse själv var kanske inte den Främste Gestaltaren, om man så säger. Hur som helst:vi fortsätter oförtrutet vår botanisering i Litteratur som Berättar hur det Går, och Litteratur som Visar hur det Ser Ut när det Sker. Greppa ditt förstoringsglas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar