söndag 17 maj 2009
Kvinnlig sexualitet
I Helsingborgs Dagblad har Björn Gunnarsson recenserat min och Marta Söderbergs debut. Fina ord även denna gång, och liksom i Aftonbladet finns det ett stycke som är extra intressant. Gunnarsson skriver: "Jessica Schiefauer har ett utomordentligt trovärdigt sätt att skildra kvinnlig sexualitet, både dess mörkare och ljusare sidor. Hon hittar precis rätt tonfall, mitt emellan blygseln och pornografin, mellan längtan och utsatthet, och inlevelsen i hennes karaktärer är stark." Glad för dessa lovord blir jag naturligtvis, och samtidigt hajar jag till på att - och nu får ni rätta mig om jag har fel - detta är den första MANLIGA recensent som skrivit något om min bok. Han är också den förste att särskilt ta fasta på temat kring kvinnlig sexualitet i berättelsen, medan tidigare recensenter oftast valt att prata om vänskapstemat. När jag skrev om Agnes och Louise var just sexualiteten (hur den tar sig uttryck, hur den formar en personlighet, hur den kan höja eller sänka en människas självrespekt) något jag jobbade mycket med, och det har faktiskt förvånat mig lite att man inte tagit upp det temat mer när man har läst boken. Kan det finnas ett samband (och jag ställer frågan förutsättningslöst, kom ihåg det!) i att den förste manlige recensenten också är den förste att ta fasta på detta? Och om det kan finnas ett samband, vad kan det bero på?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var ju duktigt av Björn Gunnarsson att upptäcka den kvinnliga sexualiteten (oavsiktlig men inte ovillig nedsättande formulering) men annars undrar jag vad han sysslar med.
SvaraRadera"Där har det oftast varit killar som strulat medan tjejer varit allmänt gulliga och som mest haft problem med hjärtesmärtor och hästar."
Vilken värld lever karln i? Tjejer i ungdomsböcker brukar ju vara de mest synd-om som finns. Deras ensamstående mammor är alltid deprimerade och alkoholiserade, deras kompisar är inte till någon hjälp och själva har de uselt självförtroende, taskig självbild och gärna destruktiva beteenden.
Med all respekt för Agnes - jag gillar henne - men hon har det ganska bra jämfört med sina kollegor.
Vidare håller jag med om att det är en del sexualitet i boken och att det är en väl integrerad del i psykologin. Samtidigt tycker jag att den är ovanligt trygg och okomplicerad. (Naturlig är ett farligt ord i sådana här sammanhang men det ligger nära till hands.) Alla har en ganska mogen och tolerant uppfattning om vad som är okej och inte. Dels antar jag att det beror på de deltagandes ålder (som jag hängt upp mig lite på), dels på att vi i det här samhället börjar komma någonvart. Det är rätt skönt att slippa allt det här experimenterandet och första-gången-köret. (Jodå, det behövs sådant också men ibland får jag känslan av det mest hör till genren.)
U.J.