onsdag 3 juni 2009

För tidigt född litteratur

Jag har varit på turné en vecka, åkt runt med förlagets säljarteam och pratat om boken på bokhandlarnas inköparkonferenser. Det hela slutade med ett besök i Stockholm och BonnierCarlsens vårfest, och i fredags tog jag tåget tillbaka hem till Karlshamn, trött men lycklig.
Ja, nu är jag hemma. Den stillsamma tillvaron återinträder. På skrivbordet ligger högar med saker som inte blivit gjort, och eftersom jag är en Duktig Flicka gör jag dem, en efter en.
Men i huvudet susar tomhet och stress.
Jag har träffat många människor ur bokbranschen de senaste dagarna. Prisbelönta, bästsäljande författare, bokhandlare, marknadsförare. En påpekar att det är karriärmord för en ungdomsboksförfattare att komma med den andra boken senare än två år efter den första, målgruppen växer ju ifrån en! En annan kan inte FÖRSTÅ varför man kan vilja skriva om ungdomar, fast för VUXNA? Nej, säger hon, håll dig till din genre, nu när det går så bra. En tredje är så framgångsrik att han har 8 böcker på gång parallellt och under varje ledig stund under turnén sitter han och skriver. En fjärde säger att man inte ska hoppas för mycket, det kommer ju ut närmare en bok om dagen nu för tiden (bitter matthet i blicken). Och en femte, som jobbar på marknadsavdelningen, puffar mig i sidan gång på gång och kvittrar "ska du inte skriva något nytt, ska du inte skriva något nytt, när kommer det något nytt?"
Ända fram till nu har jag haft den bestämda inställningen att litteratur tar TID. Att litteratur ska ta tid, att den måste ta tid. En berättelse värker fram, den krumbuktar och åmar sig och man kan inte stressa den. Det var förresten det sista jag hörde innan jag lämnade festen i torsdags: "Du ska inte stressa med andra boken, då blir den inte bra."
Herregud!
Jag har en väninna som liksom jag är 30 år, och både hon och omgivningen börjar fundera på om hon inte ska ha barn snart. Hon berättar om hur kollegor och släktingar förmanar, tipsar, uppmuntrar och varnar om vartannat: man ska inte vänta för länge, efter 30 är det jättesvårt att bli gravid, äsch stressa inte, du har tid kvar i livet, om du blir för stressad KAN du inte bli gravid, några vänner till oss försökte i tio år och det var inte förrän de ADOPTERADE som hon blev gravid, för hon hade varit så stressad..."
Förstår ni vad jag är ute efter? Oavsett om det är ett befruktad ägg som ska fästa i livmodern eller en fruktbar berättelse som ska fästa i hjärtan/hjärtat, så är STRESS en farlig faktor. Och när man blir stressad över att man känner stress, då är det riktigt illa.
Alla vill vara lyckade, alla vill göra succé, alla vill leverera. Det verkar som att både författare, bokhandlare och marknadsförare glömmer en sak under dessa intensiva säljarveckor: det är LITTERATUR vi sysslar med. Litteratur tar ingen hänsyn till att målgruppen åldras, att upplevelser är färskvara. Litteraturen gör som den vill, kommer när den vill. För tidigt född litteratur överlever lika dåligt som för tidigt födda barn. Och utan livskraftig litteratur finns det ingenting av äkta värde i den här branschen.

3 kommentarer:

  1. Det här var intressant. Jag visste inte att sådana säljturnéer förekom.

    Anses du verkligen skriva om ungdomar för vuxna? Åtminstone såsom din bok utformats och placerats på bibliotek skulle jag säga att du skriver för ungdomar om vuxna.
    (Men visst: det här är en omöjlig genrediskussion. För att ta två favvoexempel: "I taket lyser stjärnorna" och "Ett öga rött" kom ut ungefär samtidigt och har ungefär samma tema. Ändå dubbades den första till barnbok och fick Augustpriset som sådan och den andra till vuxenbok och fick BT-priset som sådan. Vilket inte hindrat den sistnämnda från att användas mycket i läsfrämjande ungdomsarbete och att rätt mång vuxna nog läst den förstnämnda.)
    Och om jag läser en gång till inser jag att det snarare handlar om vad du vill göra än vad du gjort senast.

    Ska man stressa på ytterligare har Jan Guillou skrockat om att man bara har fem böcker på sig innan ens karriär är utstakad (och i dagens uppvridna tempo skulle jag inte protestera om han ändrade till tre). Alltså bör man spreta åt olika håll och skriva olika böcker hela tiden. Fast den enda jag kommer på som faktiskt gör så är Mikael Niemi och åtminstone kritiken verkar inte gilla det något vidare.

    Å andra sidan tror jag din form håller ihop ganska väl "karriärmässigt" (om man nu tvunget ska tänka så). En bok om post-gymnasiet är placerad på högstadiehyllan och det borde rimligtvis vinna något år extra. Läsarna vet också att du kan deras problem när de kommer i den åldern. Dessutom -och här kommer skriva-om-ungdomar-för-vuxna in i bilden - finns det exempel på hur författare börjat med att skriva för barn och sedan haft samma läsare några år senare när de skrivit för vuxna.

    U.J.

    SvaraRadera
  2. Om det kan peppa dig lite såg jag två exemplar av din bok här på Popkollo igår. Och de som läste var tretton år, så du har minst tio år på dig inför nästa bok!

    SvaraRadera
  3. Oh ja, det var en fin nyhet!Du får gärna fråga lite försiktigt vad de tycker om den om du får tillfälle :)

    SvaraRadera