Vill du leka med ord, släppa loss kreativiteten och vara helvild? Då ska du anmäla dig till kursen Släpp loss och skriv 1 i höst! Allt du behöver är en dator, och lust att skriva. Resten tar jag och dina kurskamrater hand om! Genom lekfulla, kravfria skrivövningar får du lära dig grunderna i skrivandets hantverk, samtidigt som du har väldigt roligt! Du väljer själv om du vill dela det du skriver med andra på kursen.
Så skynda skynda, det är många som är sugna och det är först till kvarn som gäller.
Anmäl dig HÄR före 26/10!
onsdag 30 september 2009
onsdag 23 september 2009
Fantastiskt bra recension!
"Jag är faktiskt lite beredd att tycka hjärtligt illa om den här boken. Men det gör jag inte."
läs hela recensionen
läs hela recensionen
tisdag 22 september 2009
Redan de gamla gubbarna - förlåt, grekerna...
... ansåg att läsare var alltför otåliga. 1925 öppnar P.G. Wodehouse sin roman A Damsel in Distress så här:
"Inasmuch as the scene of this story is that historic pile, Belpher Castle, in the county of Hampshire, it would be an agreeable task to open it with a leisurely description of the place, followed by some notes on the history of the Earls of Marshmoreton, who have owned it since the fifteenth century. Unfortunately, in these days of rush and hurry, a novelist works at a disadvantage. He must leap into the middle of his tale with as little delay as he would employ in boarding a moving tramcar. He must get off the mark with the smooth swiftness of a jack-rabbit surprised while lunching. Otherwise, people throw him aside and go out to picture palaces."
Åh, Wodehouse! Om du vetat att författare på 2000-talet FORTFARANDE brottas med samma problem! Men jag ska lägga din kommentar i min ask med Ord till Tröst, och behålla kärleken för den Stillsamma litteraturen levande! Inte för att jag skriver den själv, just nu. Oh nej, tvärtom, jag har tillfälligt hängivit mig fullkomligt till cliff-hangers, dramaturgi och dra-efter-andan-ögonblick. Och Wodehouse själv var kanske inte den Främste Gestaltaren, om man så säger. Hur som helst:vi fortsätter oförtrutet vår botanisering i Litteratur som Berättar hur det Går, och Litteratur som Visar hur det Ser Ut när det Sker. Greppa ditt förstoringsglas!
"Inasmuch as the scene of this story is that historic pile, Belpher Castle, in the county of Hampshire, it would be an agreeable task to open it with a leisurely description of the place, followed by some notes on the history of the Earls of Marshmoreton, who have owned it since the fifteenth century. Unfortunately, in these days of rush and hurry, a novelist works at a disadvantage. He must leap into the middle of his tale with as little delay as he would employ in boarding a moving tramcar. He must get off the mark with the smooth swiftness of a jack-rabbit surprised while lunching. Otherwise, people throw him aside and go out to picture palaces."
Åh, Wodehouse! Om du vetat att författare på 2000-talet FORTFARANDE brottas med samma problem! Men jag ska lägga din kommentar i min ask med Ord till Tröst, och behålla kärleken för den Stillsamma litteraturen levande! Inte för att jag skriver den själv, just nu. Oh nej, tvärtom, jag har tillfälligt hängivit mig fullkomligt till cliff-hangers, dramaturgi och dra-efter-andan-ögonblick. Och Wodehouse själv var kanske inte den Främste Gestaltaren, om man så säger. Hur som helst:vi fortsätter oförtrutet vår botanisering i Litteratur som Berättar hur det Går, och Litteratur som Visar hur det Ser Ut när det Sker. Greppa ditt förstoringsglas!
måndag 21 september 2009
Mäss-ps
Jo, just det. Om man vill träffa mig på mässan händer det grejer vid följande tillfällen:
Torsdag 14.30-14.50
Miniseminarum: Författarrollen i förändring. Med Hedvig Andersson, vån 2, rum F3
Torsdag 15.30-15.45
Montersamtal om min bok "Om du var jag", Bonnier Carlsens monter B04:02
Fredag 15.30-16.00
"Jourhavande debutant" - kom och fråga mig saker! Bonnier Carlsens monter B04:02
Fredag 16.30-17.30
... sitter jag i "Bokburen" i X-publishings regi. Kom och titta på mig! Monter F01:27
Lördag 12.45-13.15
"Jourhavande debutant" - kom och fråga mig saker! Bonnier Carlsens monter B04:02
Torsdag 14.30-14.50
Miniseminarum: Författarrollen i förändring. Med Hedvig Andersson, vån 2, rum F3
Torsdag 15.30-15.45
Montersamtal om min bok "Om du var jag", Bonnier Carlsens monter B04:02
Fredag 15.30-16.00
"Jourhavande debutant" - kom och fråga mig saker! Bonnier Carlsens monter B04:02
Fredag 16.30-17.30
... sitter jag i "Bokburen" i X-publishings regi. Kom och titta på mig! Monter F01:27
Lördag 12.45-13.15
"Jourhavande debutant" - kom och fråga mig saker! Bonnier Carlsens monter B04:02
Mässa, mässa, massa mässa
Mmm.
Skrivandet, ja. Den Nya Boken. Länge var det bara jag och den, långa dagar, längre nätter. Men nu står mässan för dörren och koncentrationen ger sig allt oftare iväg ut genom fönstret. Jag minns att det var just därför jag startade den här bloggen: för att kunna balansera mellan Skrivandet å ena sidan, och Branschen å andra sidan. Den här veckan är det Branschen som drar i mig, och jag har inget emot det. Det ska bli roligt med mässa, jag ska träffas, minglas, pratas, äta (s?), mötas och läsas. Finfint, jag kommer vara härligt utmattad på söndag. Men det slutar inte att förvåna mig, detta med den absoluta motsatsen mellan att SynasHöras, och att Hålla Käft och Skriva. Så fort jag känner mig sedd, betraktad, hörd - då stannar skrivandet av. Att producera texten, umgås med den, få den att leva, det kräver att jag får vara osedd, ohörd. Jag har lufsat runt i min ateljé i Gamlestan i Göteborg i ett par veckors tid, det har bara varit jag och texten (och en eller annan vän eller pojkvän en dag eller två emellanåt). Jag var totalt insugen i berättelsen, skrev till, drog ifrån, flyttade, ändrade. Såg den växa fram utan att vara helt säker på att det var under min hand det skedde.
Men nu? Jag öppnar dokumentet, ögnar i texten. Tänker: Jaha? Vad har vi här, nu då? Så fort jag försöker bryta in i texten och skriva, så fort jag försöker få något ur mig - då flyger tankarna i väg till mässor och möten, pengabrist, oro. Hur ska jag ha råd att flytta hem till Göteborg igen? Hur ska jag få fler uppdrag som föreläsare, hur ska jag leva mitt liv, hur ska jag hur ska jag hur ska jag...? Hur ska jag någonsin kunna skriva färdigt detta, det glider mig ur händerna, jag vet inte vad det är, vad det blir, det...
Men jag vet det ju, egentligen. Den här uppförsbacken känner jag igen, det är en puckel, en kritisk punkt att ta sig över för att komma till nerförbacken igen, få en rutschande färd utför där orden rinner om varanda ur en. Måste stånka och pusta uppåt först bara, i motvinden. Och att göra det två dagar innan det är Branschdags - å nej. To Shut Up and Write kräver andra omständigheter.
På lördag har jag ett möte med ett nyfiket förlag. Tills dess: ligg i träda, text! Jag går och provar ut lite outfits och leenden så länge.
Skrivandet, ja. Den Nya Boken. Länge var det bara jag och den, långa dagar, längre nätter. Men nu står mässan för dörren och koncentrationen ger sig allt oftare iväg ut genom fönstret. Jag minns att det var just därför jag startade den här bloggen: för att kunna balansera mellan Skrivandet å ena sidan, och Branschen å andra sidan. Den här veckan är det Branschen som drar i mig, och jag har inget emot det. Det ska bli roligt med mässa, jag ska träffas, minglas, pratas, äta (s?), mötas och läsas. Finfint, jag kommer vara härligt utmattad på söndag. Men det slutar inte att förvåna mig, detta med den absoluta motsatsen mellan att SynasHöras, och att Hålla Käft och Skriva. Så fort jag känner mig sedd, betraktad, hörd - då stannar skrivandet av. Att producera texten, umgås med den, få den att leva, det kräver att jag får vara osedd, ohörd. Jag har lufsat runt i min ateljé i Gamlestan i Göteborg i ett par veckors tid, det har bara varit jag och texten (och en eller annan vän eller pojkvän en dag eller två emellanåt). Jag var totalt insugen i berättelsen, skrev till, drog ifrån, flyttade, ändrade. Såg den växa fram utan att vara helt säker på att det var under min hand det skedde.
Men nu? Jag öppnar dokumentet, ögnar i texten. Tänker: Jaha? Vad har vi här, nu då? Så fort jag försöker bryta in i texten och skriva, så fort jag försöker få något ur mig - då flyger tankarna i väg till mässor och möten, pengabrist, oro. Hur ska jag ha råd att flytta hem till Göteborg igen? Hur ska jag få fler uppdrag som föreläsare, hur ska jag leva mitt liv, hur ska jag hur ska jag hur ska jag...? Hur ska jag någonsin kunna skriva färdigt detta, det glider mig ur händerna, jag vet inte vad det är, vad det blir, det...
Men jag vet det ju, egentligen. Den här uppförsbacken känner jag igen, det är en puckel, en kritisk punkt att ta sig över för att komma till nerförbacken igen, få en rutschande färd utför där orden rinner om varanda ur en. Måste stånka och pusta uppåt först bara, i motvinden. Och att göra det två dagar innan det är Branschdags - å nej. To Shut Up and Write kräver andra omständigheter.
På lördag har jag ett möte med ett nyfiket förlag. Tills dess: ligg i träda, text! Jag går och provar ut lite outfits och leenden så länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)