Vad är sjön?
Sjön är en varelse
med två ansikten.
Glittrande
försommardagar, ljumma försommarkvällar, en klippa som bara de unga söker sig
till. Vägen dit är sank och snårig, tygskor sjunker ner i dy och nya tröjor
fastnar i taggbuskarna. Men vid vägens ände hägrar den där klippan som höjer
sig över vattnet, ärrad av ett oändligt antal improviserade eldstäder. En
undanskymd plats där man kan få bli vuxen i lugn och ro, där man kan treva sig
fram till nya erfarenheter i skenet av brinnande torra granruskor och utköpta bag-in-box-kartonger.
De slippriga, äventyrliga stenarna strax under ytan, att kliva ner i det svarta
vattnet och ta några simtag, känna hur den alkoholvarma huden svalkas, känna
tankarna klarna innan man återvänder till vuxenblivandet.
Historierna om att
sjön är bottenlös viskas från örat till öra, blåses ner i ölflaskornas halsar,
sväljs av nästa mun som dricker. Man har lodat, ingen botten nåddes. Man har
dykt, ingen botten syntes. Man har forskat, ingen botten gick att bevisa. Sjön
är en krater efter en enorm meteorit, sjön är en spricka i jordskorpan efter en
väldig jordbävning, sjön är utkarvad av ett milstjockt istäcke för tiotusen år
sedan.
Sjön är en varelse
som en dag vänder upp sitt onda öga, en grym svart vattenblick mellan granar
och hällar.
Ett bottenlöst gap
som lapar i sig blod och skräck, en ung pojke simmar i panik över avgrunden, på
klippan står fyra andra pojkar och ropar att de kommer att slå ihjäl hans
kompis om han inte vänder tillbaka, om han inte ställer sig till förfogande för
deras hat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar