Jag kan inte sluta tänka på hat just nu. Varför det uppstår, vart det riktas, hur det kan bli så starkt att man kan döda på grund av sitt hat. Impulsen att börja hata, att rikta hat mot en annan människa, en grupp människor eller ett helt folkslag, tror jag inte är så konstig egentligen. Om man känner sig hotad (med eller utan reella hot) letar man efter en ventil, och vart man riktar sin frustration är mer eller mindre godtyckligt. Men jag tror mer om människan, jag tror att det som gör henne mänsklig är att inte följa hatets impulser. Hon har förmågan att stanna upp, hon har förmågan att vara ödmjuk inför sina egna känslor, hon kan plocka ut dem och se på dem från flera håll. Förutsättningarna för detta är naturligtvis mycket olika beroende på vem du är och vad du har i bagaget, men jag är övertygad om att alla människor har förmågan. Jag skulle inte orka tro på människans inneboende godhet om jag inte utgick från att vi alla egentligen skulle välja kärleken framför hatet, om vi kunde.
Men vilka är förutsättningarna? Hur uppstår en hatare i en människa som egentligen skulle vilja välja att inte hata? Ja, kom ihåg att detta är min personliga, kanske enligt vissa naiva, inställning till människans natur. Jag måste tro att ingen på riktigt vill hatet, annars orkar jag inte leva i den här världen. Om detta kan ni tycka vad ni vill, men det är min utgångspunkt. Och som ett led i min egen, helt privata och icke-vetenskapliga forskning kring hatet, kring människans impuls att utrota, separera, bygga stängsel kring dem som vi av någon anledning valt att hata, börjar jag idag följa en uttalat aktiv nationalsocialist på Twitter. Hennes inlägg kommer från en annan verklighet än den jag själv lever i, det intresserar mig och oroar mig mycket.
Med detta inlägg vill jag egentligen bara tydligt och med hög röst göra klart att jag inte delar hennes åsikter. Jag har inte heller något intresse av att gå in i debatt henne, håna henne eller baktala henne. Jag är bara nyfiken på hur hennes verklighet ser ut.
Så. Nu står det här, svart på vitt, ifall någon börjar bekymra sig över att jag följer en nazist på Twitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar