"The Boys" in the international magazine "Words without borders"

Translator Saskia Vogel's wonderful translation of a part of my book "The boys" is published in the magazine "Words without borders."
Read it here: From "The Boys"

Saskia also shares her personal thoughts about the story in the same magazine.
Read it here: Just Be: On Jessica Schiefauer’s “The Boys”

Interview in the magazine "Publishing Perspectives"

Translator Saskia Vogel interviews me and my agent about my book "Pojkarna" in the magazine "Publishing Perspectives"

"What would you do if you could switch genders? And who would you be if you could change how you are perceived? Jessica’s Schiefauer’s young adult novel Pojkarna (The Boys) explores precisely these questions."

Read more: Daring Swedish YA-tale

På begäran: att träffa skådespelarna som spelar Kim, Bella och Momo i filmen "Pojkarna"

Jag fick ett mail, någon vill veta hur det kändes när jag var med på inspelningen av några scener ur "Pojkarna". Det var en märklig och fantastisk upplevelse! Tänk dig själv: du har hittat på några personer, du har blåst liv i dem, låtit dem fylla boksidorna med dina infall och upptåg. Och så, plötsligt, står de framför dig LIVS LEVANDE! Den rödhåriga, lite lillgamla Bella, Den högresta Momo, den allvarliga Kim. Och blomman vars nektar är magisk, en blåsvart, drottninglik varelse i en kruka! De var på många sätt precis som jag föreställt mig dem. De sade repliker som jag lagt i munnen på dem, de gjorde saker som jag sagt att de skulle göra. Nåja, regissören Alexandra Keining bestämmer väl egentligen mer än jag över hur filmen blir, men vad jag sett och läst hittills är det verkligen MINA flickor och pojkar som kommer att ta plats på filmduken. Just det, flickor och pojkar - alla tre huvudrollerna spelas dels av en kvinnlig, dels av en manlig skådespelare. Vem som gömmer sig bakom masken på bilden vet jag inte, men jag ser vansinnigt fram emot premiären, planerad till september 2015!

"Drengene" nyligen utkommen i Danmark - här är en av de första recensionerna

Alldeles nyss kom min bok "Pojkarna" ut i Danmark. Inom ett år kommer boken också på finska och franska. Läs den första danska recensionen här -- >
Det är en riktig hyllning!

Samtal om skrivande med Jessica Schiefauer och Susanna Alakoski

På torsdag 11 september kl 18 - 19.30 ska jag vara samtalspartner åt författaren Susanna Alakoski. Samtalet är i regi av Folkuniversitetets skrivarakademi och sker på Litteraturhuset (Heurlins palts 1) i Göteborg. Gratis inträde, ingen föranmälan!
Läs mer: Samtal med Susanna Alakoski ->

Inspelningen av filmen "Pojkarna" har börjat!

Nästa vecka ska jag vara med under inspelningarna en natt, när maskeradscenerna vid Bellas växthus spelas in! Mycket roligt, och lite läskigt. Läs mer om filmatiseringen av min bok här:

http://www.gp.se/kulturnoje/1.2362258-pojkarna-blir-till-film-i-goteborg

Fifty shades of gotisk fiktion?

Förbereder en veckas undervisning på Ölands folkhögskola, inom ämnet "orealism". Alltså, alla genrer som INTE är realism. Det blir en del, det! Surfar runt lite och hittar en definition av den gotiska fiktionen där det bland annat står att "syftet med den gotiska romanen är att väcka så många, starka känslor som möjligt. Till formen är den stereotyp, och har flera stående karaktärer. Handlingen är som regel förlagd till ett gammalt slott, där den demoniske slottsägaren har ett mörkt förflutet som en ung kvinna konfronteras med." Och nu har jag ju inte läst Fifty Shades of Grey, och jag kommer antagligen inte göra det heller, men jag föreställer mig att ovanstående är en ganska utmärkt resumé av den boken. Den lockar mig inte mer för det, men ändå.

Får man skriva så här?

"När ståndet hårdnat har han liksom inget att skylla på, det går ju inte att säga att man är för trött eller att man inte har lust när kuken står rakt ut från kroppen som en Hitlerhälsning."
Skrev jag. Sedan strök jag sista ordet för jag tänkte att så får man väl ändå inte skriva.
Eller?

EXTRA! VIKTIGT! AINO TROSELL ERSÄTTER BODIL MALMSTEN

EXTRA! VIKTIGT!
I sista stunden har Bodil Malmsten tvingats ställa in i morgon! Det känns hemskt tråkigt men det blev genast roligare när det visade sig att AINO TROSELL kommer istället! Hon pratar om sin senaste bok "En egen strand" och samtalar sedan med mig om skrivandets vindlingar. Välkommen!
LÄS MER HÄR!

Plats: Litteraturhuset i Göteborg, Lagerhuset, Heurlins plats 1
Tid: 3 oktober 17-18.30
Kostnad: Fri entré. Det går inte att boka plats på detta arrangemang.

Lyssna på Bodil Malmsten och mig 3 oktober i Göteborg!

Skrivarakademin i Göteborg bjuder in till ett inspirerande författarsamtal med Bodil Malmsten. I samtal med författaren och skrivarpedagogen Jessica Schiefauer berättar hon om sina böcker och delar med sig av tankar och erfarenheter kring författarskap och kreativ process.

Plats: Litteraturhuset i Göteborg, Lagerhuset, Heurlins plats 1

Tid: 3 oktober 17-18.30
Kostnad: Fri entré. Det går inte att boka plats på detta arrangemang.

Jessica på bokmässan i Göteborg!

Här framträder jag dag 1:

KULTURRÅDETS MONTER C03:02

Torsdag 15.00–15.20 Nordiska rådets pris till barn- och ungdomslitteratur
Möt tre av de nominerade författarna: Oscar K, Jessica Schiefauer och Sara Lundberg. I samarbete med Nordiska rådet.

LÄS MER HÄR 

Här medverkar jag dag 4:


Söndag kl 10.30, lokal J2. Moderator för författarna Martin Engberg och Valle Wigers samtal om sina nya böcker. Ingår i söndagens entrébiljett.

LÄS MER HÄR

Det kom ett brev...

Jag har, lite till och från, dåligt självförtroende i skrivandet. Ibland är det tvärt om visserligen, då är jag övertygad om att jag är bäst och briljant. Men just nu är det lite vacklande, jag skriver, blir kritisk, stryker, skriver... det är en process som är tärande, men nödvändig. Idag skrev jag för första gången på länge ny text i berättelsen jag håller på med. Länge har jag bara tänkt, flyttat stycken, antecknat. Men idag SKREV jag, det kändes bra, jag blev glad, tänkte att det nog kan bli något av detta, ändå. När jag tog en paus och kollade mailen fanns där ett brev.


"Hej Jessica,

jag har precis läst Pojkarna. Det är en av mina största läsupplevelser någonsin. Jag ville bara säga det, att det du har skapat är magi. Jag tror att mitt liv har förändrats, tack vare dina ord.
Fortsätt skriva."


Behöver jag nämna att det dåliga självförtroendet flög sin kos med omedelbar verkan?
Kärlek till dig, kära läsare, som tar dig tid att skriva och berätta vad du känt!

Intervju i Sydsvenskan

...finns att läsa här:  "Just nu är det väldigt njutbart".

Tur att journalisten ringde just nu, när jag har hittat tillbaka till skrivlusten och njuter av att ha ett krångligt textmaterial som vrenskas och trilskas. Hade hon ringt för ett par veckor sedan hade rubriken på artikeln kunnat vara "Jag har sån sjuk skrivkramp och är livrädd för att jag kanske aldrig mer kommer att kunna skriva en bok".
Det, mina vänner, är författarlivets svängningar från vecka till vecka!

När texten möter en läsare

För ett tag sedan fick jag respons på ett råmanus från ett antal olika människor i den s.k. litteraturbranschen. Jag beskrev väntan här på bloggen, i inlägget Vävnad, språk, saliv. Och trots att jag har gått igenom både skrivprocesser och branschprocesser förut, trots att jag VET att textläsning är något av det underligaste som finns, hade jag ännu en gång föreställt mig att branschen skulle berätta för mig om jag gjort rätt eller fel, om jag lyckats eller misslyckats, om jag ska förklaras frisk eller sjuk.

Så är det ju inte.

Så har det aldrig varit när mina texter möter en läsare.

Varför skulle det då vara så nu?

Branschen sa saker som: 

"Oh så välskrivet, men är det inte en väldigt ytlig berättelse? Det kan vi inte ge ut." 

"Oh så välskrivet, men det kan väl inte BÅDE vara en roman med sexscener och en roman som säger något om att vara människa? Det kan vi inte ge ut." 

"Oh så välskrivet, men sådana här böcker finns det redan massor av så det behövs inga fler."

Och, som vanligt i mina branschkontakter, var det en enda som sa:

"Oh, så välskrivet, men det är ju bara skrap på ytan. När det blir färdigt (sic!) kommer det att vara en roman om hur det är att vara människa, hur det är att vara en människa som bär skuld och stolthet över sin mänsklighet sida vid sida."

Ja, en sådan roman kommer det att bli. Och det fantastiska med att låta texten möta en duktig läsare, det storslagna i att få en sådan läsning, är att det genast blir tydligt för mig att jag bara skrapat på ytan och att allt, ALLT av värde finns långt, långt under den där ytan. Vill man säga något om vad det är att vara människa, måste man borra sig djupt ner i de människor man försöker berätta om. Det ska jag göra nu.

Och så, en liten anekdot i ämnet, och kanske en liten uppmuntran till den som själv vill skriva och våndas över att texten förr eller senare måste möta branschen. Min roman "Pojkarna" nominerades nyligen till Nordiska rådets pris för barn och ungdomslitteratur. Det är ett fasligt fint pris, det. Och i beskrivningen av min bok finns bland annat den här formuleringen:
"Berättelsen har ett poetiskt tilltal och utmärks av ett fantasirikt och träffande bildspråk."

Låt mig ställa den beskrivningen mot en annan beskrivning av samma bok, samma text, samma språk:

"Det är synd att det så ofta blir väldigt högtidligt, att texten nästan hela tiden balanserar på gränsen till det banala, ja till och med blir överspänd, med en hel del mindre lyckade metaforer bland annat."

Om man tittar noga, ser man att de två beskrivningarna säger exakt samma sak om texten. Skillnaden är att den ena läsaren gillar det, och den andra läsaren gillar det inte. Poetiskt tilltal eller banalt högtidligt överspänt. Träffande bildspråk eller mindre lyckade metaforer. De ser samma sak, beskriver samma sak, och uttrycker sitt gillande respektive ogillande.

Så, mina vänner, kan det vara när texten möter en läsare.

"Pojkarna" nominerad till Nordiska rådets nyinstiftade pris för barn- och ungdomslitteratur

Läs mer på länken:

http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/de-nominerade-till-nordiska-raadets-pris-foer-barn-och-ungdomslitteratur