Älskade barn

Älskade barn,
som jag en gång kommer bära.
Om jag dör ifrån dig, om min kropp slutar att fungera, förtvinar, slutar vara ett kärl för min själ.
Då kommer jag inte att vara rädd. Jag är inte rädd för sjukdomen längre, är inte rädd för döden.
Men jag är rädd för, att jag även i döden ska kunna känna din sorg efter mig.
Att höra dina snyftningar långt bortifrån en annan värld, utan att kunna ge dig någon tröst.
Att känna hur din kropp behöver min, utan att kunna vagga dig i min famn.