lördag 14 mars 2009

Missbruk

Något kryper i kroppen. En ilska är det, ett behov av att spränga en gräns.
Jag känner mig trängd. Livets praktiska:
städdisktvättjobb
återvinningmailboxtankabilen
skoluppsatsredovisningbokamöte
tvättasigrensakattlådanringapappa
Det hopar sig, finns inga himlar, inga öppningar.
Om jag känner mig ofri ruttnar jag.
Patetiskt? Jovars. Men människan är patetisk.
Jag måste åka härifrån, tvätta blicken, se något nytt med nya ögon.
Jag måste hitta en ny gata att gå på, en ny stol att sitta på, en ny fasad att betrakta.
Då, kanske då kan orden få rum i mitt huvud.
Skrivandet är ett missbruk. Om jag har inte tillgång till det, om jag inte vet en plats där jag kan hitta det, om jag inte pumpar i mig en underhållsdos tillräckligt ofta, då känner jag plötsligt inte igen mig själv. Jag får lust att morra, bita tanter i benen. Jag vill skrika åt kassörskor, vill preja barnvagnar på övergångsställen.
Jag tycker inte om mig själv när jag är sån här.
I need my fix, and I need it now.

1 kommentar:

  1. Ojojoj, det där låter som mig! Ut med dig i skogen och skrik av dig:)

    KRAM

    SvaraRadera