lördag 21 mars 2009

Rapport om smärtan

För den som är nyfiken, gjorde jag en ögonoperation som heter LASEK, på en klinikkedja som heter Memira.
Okej. Det gjorde fruktansvärt ont. Brände långt in i ögonen under ett helt dygn, som om en ond gnom satt med en liten svetslåga framför min pupill, elakt skrattande. Men det gick över, fortare än jag hade tänkt mig. Efter 2 dygn var jag smärtfri, och nu ser jag så pass att jag kan sitta framför datorn igen. Naturligtvis gör jag inget vettigare än att trakassera er alla med hur ont jag har haft. Jag har högar med texter att gå igenom, lektioner att planera och fix att fixa, men det vill sig inte. Ställtid, kallas det visst.
Alltnog. Det är fortfarande suddigt, lite grusigt i ögonen, torrt som om jag suttit en lång stund i stark vind. När jag hamnar i direkt solljus skriker jag som en gris och känner hur huden börjar smälta och ryka. Vampyren i Blackeberg kan slänga sig i väggen, Jessica Schiefauer är det nya svart när det gäller ljusskygghet. Mystiskt nog infaller vårens hittills soligaste dagar just de datum då jag inte tål skarpt ljus. Konspirationsteori, någon?
Om någon vecka bör synen ha stabiliserat sig, jag kommer förhoppningsvis att se som en falk. Flera gånger har jag redan tyckt mig känna glasögonbågen klia över näsroten, jag har petat dit ett finger för att fösa upp skalmen - och kört fingret rätt in i ögat för där finns ju ingen skalm längre. Lustigt vilka nya typer av dumheter man gör när livet förändras.
Nej, nu får det vara nog, dags att blunda en stund. Ett litet ps bara: den besvärliga Amanda O har blivit mer medgörlig på sistone, det kilar kliar kliar i skrivnerven. Förlaget viskar om nytt släppdatum 2011, jag lovar inget men just nu känns det inte helt främmande. Det är klart, ett litet förskott kan ju bättra på kreativiteten hos vem som helst. Vad säger du, Rod? Lite förhandsroyalty för framtida publikationer? Brukas det? Nähä. Jag anade det. Suck.

1 kommentar:

  1. Jojo, när man bäst behöver ett förskott så blir det kalla handen. Själv har jag lockats med att förlaget ska vara som en väntande famn, och visst väntar den, och den lär få vänta ett tag till. Herregud, 2011, jag får panik direkt. Vet inte om det är för att det är långt dit eller för att det är kort dit. Panik panik i alla fall. Och då har JAG inte ens kommit i närheten av ett datum... Puh. Men kliar i skrivnerven gör det i alla fall, och det är ett tecken så gott som något. Vårtecken, skrivtecken, ljuvligt är det. jag vill läsa allt samtidigt och göra som en skrivarelev tjöt förra veckan: "ååååh, jag önskar att jag kunde LÄGGA UT huvudet på pappret! jag hinner inte SKRIVA!!!!" :-)
    Kram vi ses snart!

    SvaraRadera