Fifty shades of gotisk fiktion?

Förbereder en veckas undervisning på Ölands folkhögskola, inom ämnet "orealism". Alltså, alla genrer som INTE är realism. Det blir en del, det! Surfar runt lite och hittar en definition av den gotiska fiktionen där det bland annat står att "syftet med den gotiska romanen är att väcka så många, starka känslor som möjligt. Till formen är den stereotyp, och har flera stående karaktärer. Handlingen är som regel förlagd till ett gammalt slott, där den demoniske slottsägaren har ett mörkt förflutet som en ung kvinna konfronteras med." Och nu har jag ju inte läst Fifty Shades of Grey, och jag kommer antagligen inte göra det heller, men jag föreställer mig att ovanstående är en ganska utmärkt resumé av den boken. Den lockar mig inte mer för det, men ändå.

Får man skriva så här?

"När ståndet hårdnat har han liksom inget att skylla på, det går ju inte att säga att man är för trött eller att man inte har lust när kuken står rakt ut från kroppen som en Hitlerhälsning."
Skrev jag. Sedan strök jag sista ordet för jag tänkte att så får man väl ändå inte skriva.
Eller?

EXTRA! VIKTIGT! AINO TROSELL ERSÄTTER BODIL MALMSTEN

EXTRA! VIKTIGT!
I sista stunden har Bodil Malmsten tvingats ställa in i morgon! Det känns hemskt tråkigt men det blev genast roligare när det visade sig att AINO TROSELL kommer istället! Hon pratar om sin senaste bok "En egen strand" och samtalar sedan med mig om skrivandets vindlingar. Välkommen!
LÄS MER HÄR!

Plats: Litteraturhuset i Göteborg, Lagerhuset, Heurlins plats 1
Tid: 3 oktober 17-18.30
Kostnad: Fri entré. Det går inte att boka plats på detta arrangemang.

Lyssna på Bodil Malmsten och mig 3 oktober i Göteborg!

Skrivarakademin i Göteborg bjuder in till ett inspirerande författarsamtal med Bodil Malmsten. I samtal med författaren och skrivarpedagogen Jessica Schiefauer berättar hon om sina böcker och delar med sig av tankar och erfarenheter kring författarskap och kreativ process.

Plats: Litteraturhuset i Göteborg, Lagerhuset, Heurlins plats 1

Tid: 3 oktober 17-18.30
Kostnad: Fri entré. Det går inte att boka plats på detta arrangemang.

Jessica på bokmässan i Göteborg!

Här framträder jag dag 1:

KULTURRÅDETS MONTER C03:02

Torsdag 15.00–15.20 Nordiska rådets pris till barn- och ungdomslitteratur
Möt tre av de nominerade författarna: Oscar K, Jessica Schiefauer och Sara Lundberg. I samarbete med Nordiska rådet.

LÄS MER HÄR 

Här medverkar jag dag 4:


Söndag kl 10.30, lokal J2. Moderator för författarna Martin Engberg och Valle Wigers samtal om sina nya böcker. Ingår i söndagens entrébiljett.

LÄS MER HÄR

Det kom ett brev...

Jag har, lite till och från, dåligt självförtroende i skrivandet. Ibland är det tvärt om visserligen, då är jag övertygad om att jag är bäst och briljant. Men just nu är det lite vacklande, jag skriver, blir kritisk, stryker, skriver... det är en process som är tärande, men nödvändig. Idag skrev jag för första gången på länge ny text i berättelsen jag håller på med. Länge har jag bara tänkt, flyttat stycken, antecknat. Men idag SKREV jag, det kändes bra, jag blev glad, tänkte att det nog kan bli något av detta, ändå. När jag tog en paus och kollade mailen fanns där ett brev.


"Hej Jessica,

jag har precis läst Pojkarna. Det är en av mina största läsupplevelser någonsin. Jag ville bara säga det, att det du har skapat är magi. Jag tror att mitt liv har förändrats, tack vare dina ord.
Fortsätt skriva."


Behöver jag nämna att det dåliga självförtroendet flög sin kos med omedelbar verkan?
Kärlek till dig, kära läsare, som tar dig tid att skriva och berätta vad du känt!

Intervju i Sydsvenskan

...finns att läsa här:  "Just nu är det väldigt njutbart".

Tur att journalisten ringde just nu, när jag har hittat tillbaka till skrivlusten och njuter av att ha ett krångligt textmaterial som vrenskas och trilskas. Hade hon ringt för ett par veckor sedan hade rubriken på artikeln kunnat vara "Jag har sån sjuk skrivkramp och är livrädd för att jag kanske aldrig mer kommer att kunna skriva en bok".
Det, mina vänner, är författarlivets svängningar från vecka till vecka!

När texten möter en läsare

För ett tag sedan fick jag respons på ett råmanus från ett antal olika människor i den s.k. litteraturbranschen. Jag beskrev väntan här på bloggen, i inlägget Vävnad, språk, saliv. Och trots att jag har gått igenom både skrivprocesser och branschprocesser förut, trots att jag VET att textläsning är något av det underligaste som finns, hade jag ännu en gång föreställt mig att branschen skulle berätta för mig om jag gjort rätt eller fel, om jag lyckats eller misslyckats, om jag ska förklaras frisk eller sjuk.

Så är det ju inte.

Så har det aldrig varit när mina texter möter en läsare.

Varför skulle det då vara så nu?

Branschen sa saker som: 

"Oh så välskrivet, men är det inte en väldigt ytlig berättelse? Det kan vi inte ge ut." 

"Oh så välskrivet, men det kan väl inte BÅDE vara en roman med sexscener och en roman som säger något om att vara människa? Det kan vi inte ge ut." 

"Oh så välskrivet, men sådana här böcker finns det redan massor av så det behövs inga fler."

Och, som vanligt i mina branschkontakter, var det en enda som sa:

"Oh, så välskrivet, men det är ju bara skrap på ytan. När det blir färdigt (sic!) kommer det att vara en roman om hur det är att vara människa, hur det är att vara en människa som bär skuld och stolthet över sin mänsklighet sida vid sida."

Ja, en sådan roman kommer det att bli. Och det fantastiska med att låta texten möta en duktig läsare, det storslagna i att få en sådan läsning, är att det genast blir tydligt för mig att jag bara skrapat på ytan och att allt, ALLT av värde finns långt, långt under den där ytan. Vill man säga något om vad det är att vara människa, måste man borra sig djupt ner i de människor man försöker berätta om. Det ska jag göra nu.

Och så, en liten anekdot i ämnet, och kanske en liten uppmuntran till den som själv vill skriva och våndas över att texten förr eller senare måste möta branschen. Min roman "Pojkarna" nominerades nyligen till Nordiska rådets pris för barn och ungdomslitteratur. Det är ett fasligt fint pris, det. Och i beskrivningen av min bok finns bland annat den här formuleringen:
"Berättelsen har ett poetiskt tilltal och utmärks av ett fantasirikt och träffande bildspråk."

Låt mig ställa den beskrivningen mot en annan beskrivning av samma bok, samma text, samma språk:

"Det är synd att det så ofta blir väldigt högtidligt, att texten nästan hela tiden balanserar på gränsen till det banala, ja till och med blir överspänd, med en hel del mindre lyckade metaforer bland annat."

Om man tittar noga, ser man att de två beskrivningarna säger exakt samma sak om texten. Skillnaden är att den ena läsaren gillar det, och den andra läsaren gillar det inte. Poetiskt tilltal eller banalt högtidligt överspänt. Träffande bildspråk eller mindre lyckade metaforer. De ser samma sak, beskriver samma sak, och uttrycker sitt gillande respektive ogillande.

Så, mina vänner, kan det vara när texten möter en läsare.

"Pojkarna" nominerad till Nordiska rådets nyinstiftade pris för barn- och ungdomslitteratur

Läs mer på länken:

http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/de-nominerade-till-nordiska-raadets-pris-foer-barn-och-ungdomslitteratur

Vävnad, språk, saliv

Nyligen skickade jag in ett råmanus till förlag. Nu väntar jag på deras svar. Att vänta svar från förlag påminner mycket om att vänta på provsvar från sjukhus. Man lämnar in en liten del av sig själv (några droppar blod, vävnad, språk, saliv...), en kunnig person kommer att granska det inlämnade med lupp och pincett, och därefter kommer den kunnige att bestämma hur min närmaste framtid ska se ut. Jag kan bli friskskriven och studsa på lätta ben ut från lasarettet; "Kära Jessica Schiefauer, vi vill gärna ge ut din bok här hos oss!" Jag kan bli sjukskriven och gå med tunga steg hem: "Vi är glada över att vi fick läsa ditt manus, men vi ser ingen plats för det i vår utgivning." Jag kan också bli satt under utredning ("vi har bestämt oss för att låta flera personer läsa ditt manus men återkommer så snart vi bildat oss en uppfattning") eller, näst bäst efter friskskrivning, bli intagen för behandling ("Vi vill gärna ge ut din bok här hos oss men skulle vilja diskutera några punkter med dig ").

Och vilket utlåtande läkarförläggarna än bestämmer sig för att fälla, är det bättre än att vänta. Att vänta på provsvar, att vänta på boksvar, är att leva under en långsamt fallande bila. Må det gå fort och så smärtfritt som möjligt.

Idag: BRILJANS!

Det går ju upp och ner, detta att skriva. Vissa dagar stirrar man på texten, scrollar fram och tillbaka, tänker halva tankar, flyttar kommatecken, känner sig vilsen. Andra dagar, som idag, är texten lättarbetad som modellera. Stycken faller på plats, repliker hittar sin form, plötsligt kan jag formulera vad jag håller på med, skriver en lång anteckning som blir nyckeln till flera dagars kommande gestaltningsarbete. Anteckningen ska bli till scener och samtal och sedan ska den strykas. Och då, när det är gjort, har min (från början vaga) tanke blivit till litteratur. Det är en fullkomligt oslagbar känsla.

Om du sett mystiska typer smyga omkring på stan senaste veckan...

... kan jag berätta att de kallas "författare" och Göteborg har varit invaderat av dem sedan i söndags kväll. Några är till och med kvar, så se upp! Författare är en sorts superhjältar som när som helst kan förvandla dig till en berättelse. Du märker om det händer, det är en känsla av att du liksom blir lite självlysande. Inte helt olikt lycka, faktiskt.
45 författare har härjat omkring i Göteborgs skolor hela den här veckan, från årskurs 0 och upp till och med gymnasiet. "Litteraturveckan" kallas det, och ordnas varje år i Göteborg. Alla skolor kan ansöka om att få författarbesök, och då kommer vi till er, utrustade med skrivövningar, högläsning, berättelserna om våra liv och hela trollerilådor fulla med ord!

För mig, som ofta jobbar ensam, har det varit fantastiskt att få träffa så många andra trollkarlar på en gång. Vanligtvis är det bara bokmässan i september som kan erbjuda ett sådant eminent umgänge, då invaderas nämligen stan av ÄNNU fler magiska ordtrollare, tusentals faktiskt, och då kan vad som helst hända.

Jag blickar längtansfullt framåt till nästa mässa och litteraturvecka. Men tills dess gör jag vad som är min främsta trollkarlsuppdrag: I HAVE TO SHUT UP AND WRITE!

För det andra: "ojojoj!"

... och mer än så vågar jag inte yppa i nuläget. Det jag ska göra ett tag framöver är helt enkelt: SHUT UP AND WRITE!

"För det första: Skepp ohoj!"

För det första:
Min kära kollega, respondent, parhäst och partner in crime ELIN BOARDY har just fått kontrakt på en ny roman. Jag har läst manuset och det är annorlunda från hennes tidigare böcker, Boardy 2.0 så att säga, och väldigt, väldigt intressant. Om jag skulle skapa max fem etiketter för att beskriva det, skulle  jag välja orden "tillhörighetslängtan", "sjörövarliv", "kvinnokamp", "vuxenblivande" och "parroting". I din bokhandel någon gång 2014, stay tuned!

[working title]

Utkast på något, obestämt vad, är idag skickat till några duktiga läsande vänner och kollegor. Jag ska passa på att försöka andas ut lite, och inte jaga upp mig alltför mycket inför vad de ska tycka. Stolt är jag, hur som helst, över att jag gett mig på't igen!

Vågar inte sova nu!

Jag har äntligen plockat upp Cirkeln av Bergmark-Elfgren/Strandberg. Eller, äntligen kanske är fel ord.  Jag har dragit mig för det, jag har ju alltid varit så SJUKT rädd för häxor! När jag var liten var mina föräldrar tvungna att gömma alla böcker med bilder av häxor i. Det är något med dem, jag vet inte exakt vad, som skrämmer slag på mig. Något med riktigt gamla, kloka och dessutom ONDA kvinnor, det kan liksom inte bli farligare. Nu kanske det finns snälla häxor i Cirkeln också, det vet jag inte för jag vågade inte läsa mer än ca 20 sidor. Sedan blev jag mörkrädd. På samma gång verkar den sjukt spännande, så jag står i valet och kvalet nu. Kanske är tricket att läsa den på dagtid och sedan ta något snällt, typ Bamse och hans vänner, innan jag ska sova... Suck ja, en del av mig blir aldrig äldre än sisådär 10 år. Lättskrämd och dan.

"Pojkarna" på bokrean!

Kolla, bara 55 spänn på adlibis! Och inte mycket dyrare i de andra bokhandlarnas rea. Men det finns inte jättemånga kvar, så hugg en medan tid är!

Till bokrean

Teknikens (bl)under

Jag sitter här och tänker att jag skulle vilja kicka liv i min blogg igen. Vi får se om det blir så. Men en av sakerna jag ville göra var att koppla en kalender till bloggen, så att det syns här när jag har offentliga framträdanden, vad jag har för mig för tillfället, när nya boksläpp börjar närma sig, och sådant. Blogger är en Googletjänst och jag har en Googlekalender. jag uppgraderar till Google+ och tänker att det nog blir lättare då att synka kalendern med bloggen. Men inte! Det finns inte heller någon gadget för googlekalenderflöde på en blogger-blogg. Så himla dumt. Om någon vet hur man gör, får ni gärna tipsa. Annars blir det inget. Suck.